DEL TRETTIOTVÅ - SÖMNAMBULISM OCH NATTSKRÄCK

00:40
Jag har sovit/slumrat bort hela dagen. Jag är fylld av en obehaglig känsla och jag vill egentligen mest bara gråta. Jag förstår mig inte på mina drömmar och jag förstår inte varför de plågar mig så. Jag är så jävla rädd för att halka in i gamla spår. Just nu känner jag inte att något som helst håller mig förankrad i vardagen och verkligheten. Känns som det är på väg att spåra ut.

Kan inte låta bli att tycka det är skönt. Känslan man får när man vet att man håller på att tappa kontroll. Den är förlösande. Man vet att snart behöver man inte längre tänka på "hur?" och "när?" eller ens "varför?", för snart kommer allt det att falla naturligt över en som en 10-tonsvikt i en gammal tecknad film. Katarsis är en annan sak jag finner skönt. Den grekiska tanken om rening genom lidande. Att det är tragiken som renar oss, förfinar oss, får oss att bli pånyttfödda in i livet vi redan lever. Det liv vi tappade taget om. Aristoteles var nog inte så dum ändå. Han visste vad han pratade om. Antagligen.

Sommaren välkomnar jag med öppna armar. Den bör komma snart, innan jag blir tokig.

13:51
Nu har jag sovit ännu mer och den här gången gick det bättre. Inga värre horrors att ta med sig in i dagen i alla fall. Nu kokar jag en kopp te och funderar på muggar. MUGGAR! Bra grejer, det där. Seb och Johnny är på Spegeln och skriver och Toby ligger i fortet och sover/halvsover. Själv är jag nöjd med att sitta här och fundera. Kanske blir det en tripp till Sätra Centrum senare men mer än så blir det knappast. Det är kallt och jag vill inte utsätta mig för vintern i onödan. Trots att lite luft skulle vara skönt för kroppen.