DEL TRETTIOFEM - INOM RIMLIGA GRÄNSER

14:25
Mitt tråkiga, tråkiga liv. Det är ganska kul ibland, för att vara så tråkigt. Idag lyssnar jag på Kent och har diskuterat saker som det sociala arvet, det fria valet och matematik kontra filisofi (en parentes om Kurt Gödel och hans ofullständighetsteorem som blev lite för lång). Det var intressant. Jag tror själv inte på det sociala arvet, den freudianska läran är inte något jag känner att jag kan hålla med om. Att påstå att vi människor är låsta av någon slags social struktur som är våra familjer är att förringa vårt ansvar över våra liv. Vi måste stå till svars för våra handlingar och det är vårt egna ansvar att bryta mönster. Trots detta tror jag inte på det fria valet. Given vissa premisser, en matris av våra intryck - sociala och genetiska, kan endast ett beslut finnas att fatta när vi står framför ett val. Således är det ju inget val. Inte kortsiktigt. Jag tror aldrig vi kortsiktigt kan förändra hur vi fattar ett beslut men på längre sikt borde det vara möjligt att sakta men säkert förändra våra vanor i mindre mån (dock aldrig tillräckligt drastiskt för att bryta den emotionella ekvation som fattar våra beslut åt oss). I en så komplex rad av ekvationer som utgör livet bör det ändå vara möjligt att tänja på svaren då de trots sin matematiska natur inte kan representeras av ett fast värde utan snarare ett helt nytt spektrum av nya, oändliga strängar av ekvationer. Åtminstonde inom rimliga gränser.

22:51
Jag blev plötsligt på dåligt humör. Jag påminns om folks egoism och dumhet. Deras arrogans och otålighet. Den är ju fantastiskt fånig. Ibland vill jag bara skratta åt människorna - ibland vill jag skada dem, men allt som oftast vill jag bara glömma att jag är en del av dem. Jag känner mig stressad men kan inte vänta tills vintern har dött. Jag känner att jag startar för många meningar med "jag". Jag jag jag. Åh. Till veckan kommer Sara hit också. Det kan bara inte sluta bra.