DEL FYRTIOSEX - TABULA RASA

05:05
Det är kanske någon form att poetik i det hela. Att man sitter och drar i sig sot och aska hela livet tills man själv slutar som sotfläckar i en ugn. Jag är villig att förändras på många sätt och jag har tamejfan gjort det också. Men kroppen hinner inte ifatt. Idag fick jag avbryta mina planer på grund av magen. Jag var på väg men fick vända. Det fanns saker jag ville göra, folk jag ville träffa. Just nu värker magen också. Värker. Helvetessmärtor. Men det är väl okej, smärtan klarar jag väl av. Det är illamåendet som knäcker mig. Illamåendet som får mig att avbryta allt och åka hem även när saker känns viktiga. Skulle vara skönt att få sudda ut allt, starta om på nytt. Tabula rasa. En ny chans. Imorgon skall jag till läkaren. Fixa till den här skiten. Mer medicin, och något för värken. Blodprover. Jag skall snart fungera normalt igen. Allt skall bli bra. Säg att allt blir bra? Eller säg som det är? Värdelös, meningslös, ointressant, ointresserad.

23:32
Döden är överallt. Det omfamnar allting och gör det outhärdligt att se människor i ögonen. I lördags var allt bra, en så jävla bra dag. Just nu är allt död. Det känns som jag ser på alla men bara ser knotor, benvit död och sot. Staden ligger i ruiner. Om natten går vi omkring där du och jag och pratar om allt man nog kan prata om. Orden bara väller fram. Framkallade av snövita droger. De sveper bort alla synder och ersätter dem med något annat. Något bättre? Knappast. Men kanske något som får oss att överleva en natt till. Bara en natt till. För nu är inte mörkret lika skrämmande längre och när döden flinar mot oss i varje förbipasserande människas ansikte bemöter vi det bara med ett hånskratt och ett finger. Ett jävla finger. Och om någon släppte en bomb över staden nu så svär jag att jag skulle dö lycklig för då vet jag att jag skulle få vandra mellan stadens ruiner med dig för evigt i en enda lång natt. Med våra hånskratt, vårt trehundrakronorspulver och med våra fingrar. Men sånt här händer väl inte. Ingen släpper någon bomb och jag döms att gå hem igen innan dagen kommer och berövar oss från våra illusioner om evig ungdom.